One step at a time!

Har börjat tänka på vad jag inte har gjort i sommar som jag verkligen skulle vilja ha gjort! Vilka jag hade viljat träffa mer. Äventyren jag så gärna hade velat genomföra, men som bara blev en tanke som flög förbi. Känslan i magen som jag så lätt skulle kunnat fått mer av bara jag hade vågat ta det lilla steget. Men jag antar att man får nöja sig med det man fått och från och med nu ska jag sluta tänka och bara göra det som jag känner att jag vill göra. Inte oroa mig för vad andra hade sagt och tykt!
Har lite smått panik över att jag måste till skolan. Det är något jag verkligen inte vill. Varför måste sommaren gå så fort? Ibland önskar jag att jag skulle kunna ge mig av till något bättre ställe, soligare ställe, varmare ställe. Kanske att jag har kommit på min framtidsplan, det låter väldigt lockande! Om så bara för ett tag!